Dysfunktionella familjer, frusna känslor och det falska jag:et

"Medberoende är en sjukdom eller ett sjukdomsliknande tillstånd som uppkommer då en människa lever nära en mycket stark företeelse och inte förmår bearbeta denna företeelse så att hon kan integrera den i sin personlighet utan anpassar sig till den". 

De som utvecklar medberoende (co-dependency) är ofta vuxna barn till familjer där det förekommit alkoholism, andra drogberoenden, incest, mentalsjukdom, trångsynt religiositet, arbetsnarkomani, familjevåld, misshandel eller annan form av dysfunktion. 

Barns speglingsprocess

När barn växer upp behöver de föräldrarepresentanter och andra vuxna som kan visa dem vad som är rätt och fel. Barnen prövar olika beteende och får genom bekräftelse veta när de beter sig rätt (föräldrarna möter dem med leenden och bekräftelse) samt när de gör något fel (genom att de möts av hårda ord och sura miner). Föräldrarna talar på så vis om vilka beteenden som får finnas och vilka som inte är okej och de visar barnet vad som är "normalt" i den familjen. Genom att se sig i dessa speglar ser barnet vem det är och skapar sin personlighet och en bild av sig själv.

Vissa föräldrar har tyvärr bara förmåga att spegla vissa beteenden, såsom att t.ex. bara bekräfta positiva känslor, men att helt förneka barnets svåra känslor såsom vrede, sorg och smärta. 

Att växa upp i en dysfunktionell familj med t.ex. en förälder som lider av alkoholproblem, en förälder som har "fullt upp med sig själv" eller där det finns psykisk sjukdom innebär att barnet inte har föräldrar som kan spegla barnets känslor och upplevelser. 

I dessa familjer råder en tyst överenskommelse att man inte ska tala om problemen och de känslor som barnet känner, stoppas undan. Det resulterar i en människa som tvingas anpassa sig istället för att styras av sitt inre, sina egna behov och känslor. Nästa steg blir att barnet behandlar sig själv så som föräldrarna gjort. Om föräldrarna inte kunnat se behov och känslor hos sitt barn, kan barnet inte heller se dem. Om föräldrarna har förmedlat likgiltighet till barnet, växer barnet upp och till en människa som är likgiltig för barnet inom sig. Barnet avbryter således sin barndom!

Föräldrarna har inte förmåga att visa sig sårbara och är blinda för barnets behov och känslor. Deras självbild säger att de inte är värdefulla och de kan därför inte heller förstå att andra har behov av uppskattning. De är blinda för allt det i andra människor som de inte förmår se i sig själva. Trygghetsbehov, behov av närhet, att bli förstådd, lyssnad på, behov av uppskattning och uppmärksamhet är alltså behov som barnen i en dysfunktionell familjer inte ens vet om att det existerar.  

Barns behov får bara existera om de har fått uppstå i en speglingsprocess. Barnet lär sig att ignorera egna känslor och kan på så sätt inte äga den. Barnet blir oförmöget att medvetandegöra känslan men den lever kvar i det omedvetna och lägger sig långt ner i personlighetens urhav där den djupfryses. Känslorna av sorg och rädsla försvinner inte, men eftersom de ej blir medvetandegjorda så kan de inte uttryckas. 

Hos dysfunktionella familjer blir barnegenskaperna I sin helhet djupfrusna och barnens behov och känslor döljs under skam. 

För en personlighet som är bunden vid skam börjar livet innebära identitetsstörningar. Förlusten av barnets känslor och behov leder till att den psykiska strukturen börjas förändras när barnet närmar sig vuxenlivet. Detta sker genom att jaget delas - det sårbara, hjälplösa, sannfärdiga och enkla, det som är beroende av andra, sänker sig allt djupare ner i personligheten i väntan på att få spegla sig i någon och få födas. Ovanpå detta bildas ett falskt jag och med detta falska jag, fortsätter individen att finnas till. Med hjälp av det falska jaget börjar hon prestera sitt liv, istället för att leva sitt liv. Det falska jaget är summan av alla överlevnadsstrategier och är en följd av att människan förnekat barnet inom sig. Det består av alla medel som människan utvecklat för att överleva en traumatisk situation. En sådan människa kan uppleva att det falska jaget känns verkligare än hennes eget jag.


Fortsätt läs om de medberoendes personlighet.


Källa: Flodhästen i rummet, Tommy Hellsten