Barns speglingsprocess

När barn växer upp behöver de föräldrar och andra vuxna som kan visa dem vad som är rätt och fel. I deras natur ingår att pröva olika beteenden för att få veta när de beter sig "rätt" (föräldrarna möter dem med leenden och bekräftelse) eller när de gör något fel (genom att de möts av hårda ord och sura miner). Föräldrarna talar på detta sätt om vilka beteenden som är OK och vilka som inte är det och detta blir normen för vad som är "normalt" i den familjen. Är det t.ex. OK att höja rösten, svära, vara frispråkig, dricka alkohol etc. Genom att se sig i dessa speglar ser barnet vem det är och skapar sin personlighet och en bild av sig själv. 

Att växa upp i en familj med en förälder/föräldrar som har beroendeproblem, "fullt upp med sig själv",  där det finns psykisk sjukdom eller annat som stör, innebär att barnet inte har föräldrar som kan spegla barnets känslor och upplevelser. Föräldrarna kanske bara orkar med att bekräfta positiva känslor, och förskjuter barnet om det är argt, ledsen eller på annat sätt behöver omsorg. Eftersom föräldrarna själva inte är i kontakt med den delen av sig själva, kan de heller inte ge barnet den spegling de behöver. 

Föräldern kan också ha dålig självkänsla och tycka att dom inte är värdefulla och förmedlar därmed undermedvetet samma osäkerhet och tomhet till barnet. Grundläggande behov av trygghet, närhet, att bli förstådd, lyssnad på, behov av uppskattning och uppmärksamhet är alltså behov som barnen i en dysfunktionell kan gå miste om i sin speglingsprocess.

I dessa familjer råder oftast en tyst överenskommelse att man inte pratar om problemen och barnets känslor stoppas undan. De går undermedvetet in i anpassning av sin personlighet till situationen och de förutsättningar som råder. Barnet lär sig att ignorera egna känslor men känslor av sorg och rädsla försvinner inte utan hamnar i det omedvetna och bubblar så småningom upp som skam. 

Nästa steg blir att barnet behandlar sig själv så som föräldrarna gjort. Om föräldrarna inte kunnat se behov och känslor hos sitt barn, kan barnet inte heller se dem. Om föräldrarna har förmedlat likgiltighet till barnet, växer barnet upp till en människa som är likgiltig för barnet inom sig.

Dessa mönster ärvs från förälder till barn och följer med från generation till generation. Det är därför så viktigt att börja se på sina mönster och jobba med sitt medberoende för att bryta denna djävulsdans..