Anknytningsteori

19.01.2021

Anknytning handlar om hur trygga eller otrygga mönster vi har fått med oss från barndomen; om våra känslor blev bemötta och speglade samt i vilken mån våra föräldrar fick oss att känna oss älskade. 

Trygg anknytning innebär att man som barn blivit speglad i sina känslor och man har vuxit upp i en familj där det varit naturligt att uttrycka sina behov. Som vuxen lär sig dessa barn att sätta gränser och de behöver inte "göra sig till" för att få sina behov tillgodosedda.
De med otrygg anknytning, har inte haft föräldrar som kunnat möta barnet i sina känslor eller som på olika sätt varit opålitliga. Otrygg anknytning visar sig som ambivalent eller undvikande beteende.

Undvikande

Undvikande är den otrygga anknytning som handlar om att man vill fly från det som är jobbigt såsom t.ex. en partner som vill ha närhet, eller prata om känslor. Som undvikande ser man ens partner som "problemet" och tänker att om hen försvinner, så blir livet lättare.
Den undvikande kommer från en familj där det praktiska har fungerat (maten stod på bordet, fick skjuts till träningar etc), men barnets känslor blev inte bemötta. Kanske fick barnet höra att det inte "fick" gråta eller bli arg eller så blev det avvisat när de uttryckte känslor. Barnet tolkade det som att känslor inte får finnas och lärde sig stoppa undan dem. 

Är man undvikande kan man t.ex. vilja "fixa" ens partner med logiska argument eller så drar man sig undan och distraherar dig med annat för att undvika situationer som kräver kontakt med känslor.

Ambivalent

Den ambivalenta anknytningsstilen härstammar också från barndomen och handlar om att barnet inte kunnat lita på att föräldern fanns där och att uppmärksamhet till barnet ofta var på den vuxnes villkor. Ena dagen fanns de där och nästa inte. Denna otrygghet leder till att barnet hittar strategier för att få uppmärksamhet såsom t.ex. att bli en "duktig flicka/pojk" eller att söka uppmärksamhet genom att bli högljudd eller trotsig.
Barnet i denna familj är osäker på om hen är älskad och denna brist följer med till vuxenlivet, där hon eller han ständigt söker bekräftelse hos sin partner (eller vänner, arbetskompisar etc).

Den ambivalenta (eller ängsliga) personen läser hela tiden av sin omgivning och tolkar alla signaler som tecken på kärlek eller avvisande. I en parrelation spelar det ofta ingen roll om partnern ena dagen ger en komplimang, för nästa dag kan sökandet efter bekräftelse vara lika stort igen. 

Från otrygg till trygg

Att ha otrygg anknytning betyder inte att det är nåt fel på oss eller att vi inte passar i relationer. Det betyder att vi saknar en förmågan att vara i sårbarhet och att känna tillit att vi är älskade. Vissa får utbildning i trygga kärleksrelationer som små barn och vi andra behöver lära oss det som vuxna.
Är jag t.ex. Ambivalent behöver jag sluta tro på mina tankar om att jag inte är omtyckt och sluta leta efter tecken som tyder på att jag är älskad eller avvisad.
Är jag å andra sidan undvikande, behöver jag öva på att uttrycka känslor och vara i sårbarhet.

Alla förändringar är läskiga och att gå utanför sin komfortzon kräver mod, men utvecklingen som kommer av arbetet är så väl värt mödan.